Därför vinner vänstern även när den förlorar

Kanske fanns det en plan. Eller också är det bara så att vänstermänniskor oftare väljer kreativa yrken. Jag vet inte.

Men en sak är klar. Ända sedan 1960-talet har det svenska medielandskapet dominerats av vänstern. Att det flesta journalister är vänster (eller gröna) finns det tydliga siffror på. Och de återfinns överallt, från nyhetsjournalistiken till kultursidorna. Möjligen är sporten undantagen...

Och vilken relevans har vänsterns gnäll om att det är "borgarna som äger media" egentligen? Det intressanta är ju inte vem som äger en tidning, utan vilka som skriver i den. Vänsterfolket borde i själva verket vara glada över att andra betalar räkningen för deras propaganda.

Denna vänsterdominans har naturligtvis väckt en hel del irritation på borgerligt håll. Men få har försökt göra något åt saken. Fortfarande är det påfallande mycket folk med vänstersympatier som går på landets journalistutbildningar – där de utbildas av andra vänstermänniskor. Ingen försöker till exempel locka de borgerliga ungdomsförbundens medlemmar till journalistyrket.

Vänstern har helt enkelt makten över nyheterna i Sverige.

Låt oss nu stanna där, för ett ögonblick, och se saken ur ett annat perspektiv.

Vad finns det för skäl att hindra människor att leva sina liv efter sina egna preferenser? Mer än att hindra folk från att skada varandra och kränka varandras rättigheter, vill säga?

Kan någon förklara varför svenska folket inte skulle kunna få leva efter eget huvud, göra egna val och ta ansvar?

Sverige är i dag en förmyndarstat av rang. Massor av saker som folk borde få sköta själva, det bestämmer staten över.

Och när staten bestämmer, genom den politiska processen – då tvingas alla att bete sig på ett visst sätt, att acceptera att andra gör deras val åt dem och att lägga sina egna önskemål åt sidan.

Det ruskiga är att så är det även under borgerliga regeringar. Sverige är så socialdemokratiserat att inte ens borgerliga politiker förmår bryta mönstret. Ibland vet de inte ens att de borde göra det...

Hur kunde det bli så här? Varför finner sig folk i pekpinnar, moralkakor, inskränkta valmöjligheter och kontroll? Och hur kommer det sig att de flesta borgerliga politiker helt tycks sakna ideologisk kompass?

Låt oss nu återvända till vänsterdominansen i media.

Den handlar inte bara om att kontrollera agendan och rapporteringen. Den handlar även om att kontrollera våra tankar.

De flesta av våra handlingar styrs av våra tankar. Så den som har kontrollen över tanken har även kontrollen över folkets handlingar.

En ensidig nyhetsjournalistik är inte bara propagandistisk. Vad som kanske är ännu värre är att den undanhåller information. Och när vi inte har all information och hela bilden – då kan vi omöjligt göra upplysta val.

Då luras vi att tro att politiskt tvång och övervakning i vår vardag är normaltillståndet. Och då är det lätt att få oss att tro att vi är hjälplösa och svaga. Det är då vi blir beroende av staten och av politikerna.

Så gör vi ett tankeskutt till de borgerliga politikerna igen.

Till och med de är så hjärntvättade av årtionden av vänsterjournalistik att de har köpt vänsterns agenda och verklighetsbild. På så sätt blir ett maktskifte aldrig ett maktskifte på riktigt, utan bara varianter av det gamla vanliga – med den enda skillnaden att socialismen tillfälligt förvaltas av andra människor.

Att återföra makten till medborgarna är något som har förträngts ur de borgerliga politikernas sinnen – så att de inte ens kan förhålla sig till ett sådant resonemang längre.

Och medborgarna – väljarna – är ännu mindre medvetna om att det finns saker de inte vet att de inte vet. De tror att politik handlar om några hundralappar hit eller dit i A-kassa. Att det borde finnas ett alternativ där de kan få styra och ta ansvar för sina egna liv, det reflekterar de flesta över huvud taget inte över.

Det är därför människor förnekas sin frihet, sina egna val och sin egen lycka även när det sitter borgerliga politiker vid makten.

Det är tragiskt och det skulle inte behöva vara så.


Till min huvudblogg: www.henrik-alexandersson.se