tisdag, januari 30, 2007

Infantil uppfattning om "rättvisa"!

Rättvisa är ett laddat ord för oss svenskar.

Vi har det i oss sedan barnsben. Lisa och Kalle skall få lika mycket lördagsgodis. Om Kjell delar äpplet, då får Lena välja halva först. Och så vidare...

Detta är naturligtvis ett rimligt förhållningssätt mot människor som inte har någon egentlig egen egendom och som är i beroendeställning av andra (små barn, intagna på våra fängelser, skolelever etc.). Om inte annat är det ett sätt att undvika bråk och tjat.

Men - vad många inte begriper är att rättvisa är ett begrepp som ändrar karaktär utifrån situation.

Inte ens ett litet barn skulle väl tycka att det vore rättvist att gå in till grannens ungar och lägga beslag på deras leksaker? (Den instinkten tycks dock väckas när folk blir gamla nog för att rösta eller att vara med i facket.)

Man skulle alltså kunna säga att en lika fördelning är en, möjligen "moralisk", och helt klart praktisk princip när resurser skall fördelas mellan dem som är helt beroende av någon annan eller i dennes våld. Därför är det till exempel helt rimligt, och nödvändigt, att alla medborgare garanteras lika rättigheter mot staten.

Däremot blir principen om lika fördelning orimlig om den används på fria individer, vad gäller deras egendom och tillgångar. Den kräver i så fall något slags våld eller tvång för att kunna tillämpas. Dessutom är den naturligtvis fel.

Därför är det så märkligt att de flesta tycks anse att det är helt i sin ordning att ta andras pengar för egen konsumtion, genom statens försorg.

Att, till exempel, gå i kommunal musikskola - det innebär att man använder staten och dess våldsmonopol för att tvinga andra att betala för sådant man själv vill ha och göra. (Vilket inte sällan är något som man skulle ha avstått ifrån om man behövt betala det själv.)

För att ägna sig åt lite Nozick-nostalgi, så är det enda som kan kallas rättvist (fair) om människor skaffar sig det de vill ha genom eget arbete, genom att köpa det på en fri marknad eller genom att på annat sätt ordna en överlåtelse genom ett frivilligt avtal.

Efter denna drapa...

Det som stör mig, något oerhört, är att man i det offentliga och politiska samtalet i dag använder ordet
rättvisa för att motivera konfiskation och tvång - och detta mynts andra sida, vissa människors konsumtion och uppehälle på andras bekostnad.

Lika fördelning kan vara samma sak som rättvisa på ett dagis eller i ett fångläger.

Men så länge inte alla människor är fråntagna all sin egendom och i fullständig beroendeställning gentemot staten - så länge är lika fördelning inte samma sak som rättvisa.

Och ett "klasslöst samhälle" med dess tvång, totala kontroll och förtryck, det vi väl ändå inte ha?

Så frågan är varför vi så lättvindigt använder dess marxistiska terminologi?



Till min huvudblogg: www.henrik-alexandersson.se

lördag, januari 20, 2007

Jag är skeptisk...

Min förra FNA-krönika...

Jag är skeptisk...

Man skall inte tro allt man läser, hör och ser. Och bara för att nästan alla är av en viss uppfattning, behöver det inte betyda att den är rätt.

Det är dock inte alltid lätt att vara kättare. I åratal har jag argumenterat för en annorlunda svensk narkotikapolitik. Jag tror nämligen att vi kan minska lidande, död och brottslighet genom att legalisera drogerna. För detta har jag blivit utskälld i alla tonarter av, mer eller mindre, hysteriska medmänniskor. De har sällan debatterat med mig i sak. Istället har de varit upprörda över att jag över huvud taget kan ha en så jävla dum åsikt.

Men nu var det inte narkotika jag tänkte ta upp, utan något annat som väcker minst lika starka känslor - miljön och då speciellt den så kallade globala uppvärmningen.

Visst, klimatet förändras. Men vi vet faktiskt inte riktigt hur och varför. Det sägs visserligen att nästan alla forskare är överens om att det beror på mänsklig aktivitet, som koldioxidutsläpp. Men ser man till de som verkligen är experter, nämligen klimatforskarna, då sjunger kören helt olika sånger. Det finns de som menar att klimatförändringar är naturliga företeelser. Med tanke på att det har legat ett flera hundra meter tjockt istäcke över Sverige, så kan det ligga något i detta resonemang. Andra hävdar att det är solens aktivitet som ändras. Och några menar att variationer i naturligt förekommande växthusgaser är avgörande. Således - vi vet inte!

Ändå fylls tidningar, tv och radio med fullständigt hysteriskt uppskruvade rapporter om att det är vi människor som ställer till det med våra koldioxidutsläpp. Aaaaa! Vi kommer alla att dö! Panik! Ökad lösnummerförsäljning och fler tittare!

Om man ifrågasätter detta fenomen, då betraktas man som en komplett och allmänfarlig idiot. Ja, jag har till och med upplevt hur folk har börjat bli direkt hotfulla om man ifrågasätter den nu rådande klimat-hysterin. Vilket, naturligtvis, bara uppmuntrar mig.

Men säg att gaphalsarna har rätt. Låt oss, for the sake of argument, säga att det är människans utsläpp av koldioxid som orsakar den globala uppvärmningen. Vad gör vi då?

Jo, då kommer nästa åsiktsmonopol. Kyoto-protokollet! Nu råkar det vara så att jag inte är helt övertygad om att miljarder och åter miljarder kronor, dollar och euro bör användas för att hålla tillbaka mänsklig aktivitet och utveckling. Tvärt om, det är genom framåtskridande som ny, miljövänlig teknik utvecklas. För att det skall ske krävs att företagen kan tjäna en hacka. Och då är det nog direkt kontraproduktivt att sluta åka bil, flyga och värma upp våra hus.

Men naturligtvis blir man åter idiotförklarad om man framför denna åsikt. Alla politiker, FN, EU och miljörörelsen är ju överens! Hur vågar jag mopsa mig mot denna tankeelit? Hur törs jag bara ifrågasätta självaste Kyoto-protokollet? Det är ju som att svära i kyrkan!

Så miljarder och åter miljarder satsas på åtgärder som kanske är meningslösa eller i värsta fall direkt kontraproduktiva.

Man skulle även kunna argumentera att dessa pengar, om vi nu ändå skall spendera dem, skulle kunna rädda fler liv om de användes på andra sätt. Vaccinationer, sjukvård och utbildning i tredje världen, till exempel.

Men inte ens detta mycket praktiska sätt att resonera går hem. Kyoto-protokollet är heligt! Det skall respekteras och vi skall offra våra pengar för att leva upp till det - även om vi skulle kunna göra större nytta genom att gå andra vägar. Vi måste TRO!

Allt detta i en fråga där vi egentligen bara vet en sak, nämligen att vi vet väldigt lite.

Nu skall jag gå hem och späka mig själv, som straff för mitt kätteri.