måndag, juli 07, 2008

Övervakningsstaten

Texten nedan är tidigare publicerad i Nyliberalen nr 2-2008.


Aldrig tidigare har ett folk varit så övervakat


När detta nummer av Nyliberalen distribueras har riksdagen förmodligen antagit den lag som låter Försvarets Radioanstalt, FRA, avlyssna all tele- och datatrafik som passerar landets gränser. Det är förfärande i sig. Men det är ändå bara en liten del av all den övervakning som svenska folket utsätts för. Här kommer en överblick som sammanfattar vad vår nyfikna stat har för sig, och om övervakningens konsekvenser och risker.

Övervakningen av svenska folket sker på många olika sätt. I princip alla är i sig problematiska. Och om man tar ett steg bakåt och betraktar helheten, då ser man en bild som är genuint obehaglig.

Man kan konstatera att dagens övervakningsstat saknar motstycke i tid och rum. Aldrig har människor varit så övervakade som i dag. Och Sverige är ett av de länder där Storebror ser och hör mest.

Utan att överdriva kan man påstå att dagens övervakning faktiskt är mer omfattande än den var i de forna kommuniststaterna eller i andra världskrigets Tyskland. Och mycket av den teknik som används och de problem som uppstår överträffar vad författare som George Orwell kunde föreställa sig. Låt oss börja med en snabb överblick...


Fast telefoni
Vi kan ta en så enkel sak som nummerpresentation. Fel använd kan den bli problematisk. Till exempel röjdes nyligen identiteten på en person som tipsade socialförvaltningen om ett barn som for illa.

Sedan har vi polisens avlyssning som nu utsträcks till att inte bara gälla misstänkta brottslingar, utan även deras sociala nätverk och vännernas vänner. Det innebär att människor som varken är skyldiga till eller misstänkta för brott är utsatta för avlyssning.

Och så kommer teledatalagringen. Uppgifter om vilka vi ringt och när det skett kommer att lagras. Här handlar det visserligen inte om att kontrollera samtalens innehåll. Men det kommer i nästa steg.

Den övervakning och skanning av alla telefonsamtal som passerar landets gränser – FRA-avlyssningen – gör till att börja med att alla utlandssamtal kommer att granskas. Även om man tror sig ringa inom landets gränser kan en mobiltelefon man ringer till för tillfället befinna sig i ett annat land. Och om man ringer till eller ifrån ett system med IP-telefoni, då är det mycket troligt att trafiken tar sig en tur utanför våra gränser.


Mobiltelefoni
Allt som gäller fast telefoni gäller även mobiltelefoni. Till det kan man lägga att även uppgifter om alla SMS kommer att bli föremål för teledatalagring. Det gäller även information som gör det möjligt att kontrollera var en mobiltelefon (och förmodligen dess ägare) befunnit sig vid en viss tidpunkt.

Redan tidigare har polisen haft möjlighet att begära ut uppgifter motsvarande de som omfattas av teledatalagringen från teleoperatörerna. Vilket man använt sig av rätt så flitigt, eftersom det inte krävt tillstånd. Men nu skall alltså alla uppgifter om alla våra telefonsamtal, SMS och mobilpositioner bara vara en enkel knapptryckning bort.

Till detta kan man lägga teknik som låter myndigheterna pejla in en mobiltelefons position på ett par meter när. Och möjligheten att använda folks egna mobiltelefoner för att avlyssna dem även när de inte talar i telefon.


Internet
Data om vår e-post och uppgifter om var och när vi kopplar upp oss kommer också att fastna på teledatalagringens hårddiskar. Det handlar visserligen åter om trafikdata och inte innehåll. Men eftersom det mesta av internettrafiken går via internationella nätverk, så passerar signalerna landets gränser – och då kan FRA kolla innehållet.

Till detta kommer möjligheten att aktivt bugga en viss dator eller uppkoppling när det gäller människor som misstänks för brott – och det gäller även de i deras närhet, om polisen vill.

Dessutom blir myndigheterna allt mer intresserade av vad som finns på våra datorers hårddiskar, på mobilernas minneskort, på våra USB-minnen och CD-skivor. I vissa länder har myndigheterna redan rätt att kontrollera och kopiera sådant innehåll när man reser in i eller ut ur landet. Man kan kallt räkna med att den vanan kommer att spridas till att bli regel snarare än undantag.


Kreditkort
Riksbanken vill minska vår användning av kontanter genom att införa en avgift på bankomatuttag. Detta tycker naturligtvis myndigheter som skatteförvaltningen och polisen är strålande. Att följa kredit- och betalkort ger myndigheterna information som avslöjar oerhört mycket om användaren. Vi skall inte bli förvånade om det snart blir tal om transaktionsdatalagring. Idén har redan framförts.


Övervakningskameror
Än så länge är övervakningskameror visserligen en möjlig källa till obehag. Men när de hanteras manuellt är de ändå rätt så harmlösa ur integritetssynpunkt.

Här går dock utvecklingen snabbt mot automatiserad massövervakning. Vi har redan system som håller ordning på fordonsrörelser vid biltullstationerna i Stockholm. I England har man gått längre och har automatisk avläsning av nummerskyltar längs de större vägarna.

Snart kommer de system som styr övervakningskamerorna även att kunna känna igen och följa människor. Tekniken för ansiktsigenkänning finns redan. Inom kort är den tillräckligt utvecklad och billig för att kunna användas för automatisk övervakning i stor skala.


Helhetsbilden
Och det ovanstående är bara några exempel. Nya bilar levereras med inbyggd teknik för att kunna positionsbestämmas. RFID-chips används i dag främst för att följa varor och försändelser, men kan lika lätt användas för att spåra människor. (Det förekommer att kläder har dolda RFID-trådar och -chips som sitter kvar under hela plaggets livslängd. Barn, vårdtagare, resenärer och personal är grupper som redan övervakas med denna teknik ibland. Och det sitter ett RFID-chips i ditt pass. Körkort, ID-kort, kreditkort och sedlar runt om i världen börjar nu märkas med RFID-chips och RFID-trådar.) Sedan har vi alla passersystem som loggar våra rörelser på jobbet, i kollektivtrafiken och nu också allt oftare när vi går in i eller ut ur våra hem. Röstdetektering för att sålla ut personer under stress, LVA, är inte längre fiction utan verklighet. Alla nya skrivare och kopiatorer ID-märker diskret våra dokument. Listan kan lätt göras betydligt längre.

Låt oss så se på helheten. Finns det någon situation, någon tidpunkt på dygnet eller någon plats där en vanlig svensk inte kan övervakas eller i vart fall spåras? Svaret på den frågan är, i princip, nej.

Vill staten veta var du är eller var du har varit, så går det ofta att ta reda på inom ett par minuter. Vill man lyssna till vad du säger eller läsa vad du skriver, då går det lätt att ordna. Uppgifter om vem du talat med i telefon eller sänt e-post till blir i vinter bara en knapptryckning bort.

Finns det något sätt att till exempel förmedla information från en whistleblower i offentlig tjänst till media eller för all del till Riksrevisionen utan att uppgiftslämnaren går att spåra? Ja, med svårighet. Och det blir hela tiden allt svårare.

Staten, dess olika grenar och dess anställda har rätt god koll på dig!


Skurkarna klarar sig nog...
Dessvärre har man inte lika god koll på skurkar och terrorister. De känner nämligen till de flesta av statens övervakningsmetoder. Och eftersom de inte vill åka fast, så undviker de fällorna. Eller, ännu värre, använder statens övervakningsverktyg för att lägga ut felaktig information som får myndigheterna att jaga sin egen svans.

Sedan kan man ju också fundera lite över proportionerna. Det är betydligt större sannolikhet för att man dödas av blixten eller slår ihjäl sig i sitt badkar än att man drabbas av en terroristattack. Det är mer sannolikt att man omkommer i en bilolycka än att man blir mördad av den så kallade organiserade brottsligheten.

Så man behöver inte vara lagd för konspirationsteorier för att misstänka att det egentligen inte alls är al-Qaida, Hells Angels eller knarkkungar som främst kommer att drabbas av övervakningen. Det blir istället vanligt folk.

Och finns verktygen för att hålla koll på vad Medborgare Svensson har för sig, då kommer de att användas. Även om vi inte är där ännu vore det enfaldigt att inte anta att övervakningstekniken kan komma att användas i... tja... till exempel "folkhälsosyfte".


Vilket mjöl? Vilken påse?
Helhetsbilden till trots, så är folk i allmänhet rätt positivt inställda till övervakning. Kanske för att de inte förstått dess omfattning. Kanske för att de anser att de själva har "rent mjöl i påsen".

På den sista punkten borde de tänka efter en smula. Har de kanske kört en aning för fort eller kanske råkat parkera lite dumt? Vistas de mer på en andra arbetsplats på sin fritid än de borde utifrån sina inkomstuppgifter? Vandrade de tankspritt iväg med soppåsen mot bussen för att sedan olagligt slänga den i en kommunal papperskorg? Det finns helt enkelt inga gränser för hur mycket småförseelser en vanlig människa skulle kunna beslås med under en dag. Och ambitionen finns. Se bara på de sopspioner som redan i dag drar gamla tanter inför rätta för att de lagt sin uttjänta stekpanna fel på återvinningsstationen.

Dessutom är det lättare för myndigheterna att jaga "vardagsbrottslingar" än riktiga skurkar. Är det verkligen någon som tror att de inte kommer att göra det?


När det blir allvar
Uttrycket att "den som är oskyldig har inget att frukta" måste vara ett av de mest enfaldiga i det svenska språket. Naturligtvis är det den som är oskyldig som verkligen har anledning att vara orolig. Det finns det många exempel på. Och i övervakningsstaten lär det bli fler.

Människor försöker se mönster, även där inga finns. Det gäller även poliser, underrättelseanalytiker, skattmasar och andra som kommer att få ta del av all den information som samlas in.

Vilka kommunicerar en viss person med? Var befann hon sig vid en vis tidpunkt? Har hon någon gång köpt en morakniv med sitt kreditkort? Det behövs inte så värst mycket mer information än så för att fullständigt oskyldiga människor skall kunna misstänkas för brott. Och även blotta misstanken, med tillhörande förhör och hårda bandage, är en mycket omskakande upplevelse för en vanlig människa.

Automatiserad övervakning kommer att öka risken för att oskyldiga blir misstänkta eller felaktigt anklagade. Stora mängder automatiskt insamlad information ger per automatik massor av intrikata och olyckliga sammanträffanden.

För övrigt är det mycket bekvämare för ordningsmakten att lägga pussel vid sin dator än att jaga verkliga bovar på stan, ta upp förhör, säkra bevis och undersöka brottsplatser. På så sätt riskerar den nya övervakningstekniken att degradera gammalt hederligt polis- och underrättelsearbete. Vilket vore mycket olyckligt.

När polisen patrullerar i sina dataregister istället för på gatan kommer mycket av lokalkännedom, kontakter och sunt förnuft att gå förlorat.

Vissa av övervakningsstatens kritiker menar att polisen i framtiden i huvudsak kommer att bestå av två grupper. Dels utredare vid datorer och dels insatsstyrkor som har som uppgift att hämta in folk. Lite som i filmen Brazil, om någon kommer ihåg den…


Alla är inte goda
Ytterligare en aspekt är att alla makthavare inte alltid är goda. När vi nu inför olika massövervakningssystem, då sitter vi där med dem för gott oavsett vem som styr landet. Handen på hjärtat, kan vi utgå från att det är människor med någorlunda vett och goda intentioner som styr Sverige om 20 år eller ens om fem år? Och kan vi ens lita på att de som har goda intentioner alltid gör rätt?

Pekar inte redan alla dagens skandaler och affärer på att makthavarna ofta sätter sitt eget (eller sitt partis) bästa i främsta rummet, före landets och medborgarnas? Finns det inte redan i dag poliser som säljer information till brottslingar och till media? Förekommer det inte redan nu att åklagare fulspelar och medvetet döljer information som skulle kunna rentvå misstänkta? Ser vi inte dagligen människor med makt som försöker dölja sina misstag? Höjs det inte redan röster för att inskränka yttrandefriheten? Har inte riksdagsmän redan föreslagit att vissa politiska yttringar (till exempel symboler för droglegalisering) skall förbjudas? Förekommer det inte redan att politiker försöker norpa information från sina motståndare? Blir inte redan dagens myndighetspersoner desperata när de inser att de har målat in sig i ett hörn? Breder inte redan en förfärande kultur av ansvarslöshet ut sig över det offentliga?

Vi borde inte ens sätta kraftfulla övervakningsinstrument i händerna på dagens makthavare. Och dem har vi ändå, i någon mening, direkt eller indirekt valt själva. Om morgondagens styrande vet vi… ingenting.


Motstånd
Förr i världen fanns det ett motstånd mot övervakningsstaten inom kulturen. Orwell skrev sin 1984, som också blivit film. Terry Gilliams film Brazil målade med sin svarta humor upp en framtidsdystopi, där vi redan kan börja pricka av punkterna. Detta motstånd och denna kritik har i stort sett upphört. Beskrivs övervakningsteknik i film och litteratur i dag, då är det mest i termer av häftiga prylar. Gissningsvis är kritik av övervakningsstaten allt för dyster för att sälja.

På tankesmedjan Den Nya Välfärden, DNV, finns det dock en man som i princip arbetar heltid med övervakningsfrågor – integritetsombudsmannen Pär Ström. Han syns ofta i tv-soffor, i tidningsspalterna och i radio. Hans kritik är både väl underbyggd och mycket relevant. Men de politiker han möter i diskussioner skakar som regel av sig de besvärliga frågorna på ett allt för lättvindigt sätt.

Och Pär Ströms paradargument – att privatlivets skydd har ett egenvärde – betraktas ofta som en smula rättshaveristiskt av så väl media som medborgaren på gatan. Vilket är rätt förskräckande.

En annan motståndsman är Oscar Swartz, som bland annat driver kampen mot övervakningsstaten i media, i samhällsdebatten och på sin blogg. Hans rapport Alternativ till Bodströmsamhället (2008) har givits ut i ett samarbete mellan Timbro och Ordfront. Tidigare har Timbro gett ut hans Marschen mot Bodströmsamhället (2006). Swartz är besviken på så väl socialdemokraterna som på den nuvarande borgerliga regeringen…

-Bokslutet över alliansens politik hittills är inte vackert. En tydlig bild växer fram. Det är blind prioritering av nätjakt på sex, fildelning och obefintlig terrorism som gäller samtidigt som grov brottslighet breder ut sig i den fysiska världen.

Så värst mycket mer aktivt motstånd mot övervakningsstaten finns inte i den offentliga debatten i Sverige i dag. Piratpartiet försöker profilera sig i frågan, men har svårt att nå ut. Vänsterpartiet och miljöpartiet ligger lågt, eftersom de hoppas få leka med socialdemokraterna efter nästa val. Och då duger det inte att profilera sig i integritetsfrågor. Borgerligheten glömde bort värden som integritet och rättsstat när den förnyade sig själv. Och kultureliten är helt enkelt inte intresserad.

Ointresset är nästan lika skrämmande som övervakningen.


Faktaruta 1:

Mycket av artikelns uppgifter kommer från rapporter skrivna av Den Nya Välfärdens integritetsombudsman, Pär Ström.

Med storebror i uppfinnarverkstan
Med Storebror i baksätet
Med Storebror i byxfickan
Integritetens Lilla Röda
är rapporter som alla kan hämtas hem från www.DNV.se

Oscar Swartz rapporter kan tankas hem via www.swartz.typepad.com eller www.timbro.se/bokhandel/


Faktaruta 2:

"Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp."

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 12.


Faktaruta 3:

1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

2. Offentlig myndighet må icke störa åtnjutandet av denna rättighet med undantag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers fri- och rättigheter.

Europakonventionen, artikel 8
(som i sig innehåller lite för många brasklappar)


Till min huvudblogg: www.henrik-alexandersson.se