onsdag, november 15, 2006

Därför vinner vänstern även när den förlorar

Kanske fanns det en plan. Eller också är det bara så att vänstermänniskor oftare väljer kreativa yrken. Jag vet inte.

Men en sak är klar. Ända sedan 1960-talet har det svenska medielandskapet dominerats av vänstern. Att det flesta journalister är vänster (eller gröna) finns det tydliga siffror på. Och de återfinns överallt, från nyhetsjournalistiken till kultursidorna. Möjligen är sporten undantagen...

Och vilken relevans har vänsterns gnäll om att det är "borgarna som äger media" egentligen? Det intressanta är ju inte vem som äger en tidning, utan vilka som skriver i den. Vänsterfolket borde i själva verket vara glada över att andra betalar räkningen för deras propaganda.

Denna vänsterdominans har naturligtvis väckt en hel del irritation på borgerligt håll. Men få har försökt göra något åt saken. Fortfarande är det påfallande mycket folk med vänstersympatier som går på landets journalistutbildningar – där de utbildas av andra vänstermänniskor. Ingen försöker till exempel locka de borgerliga ungdomsförbundens medlemmar till journalistyrket.

Vänstern har helt enkelt makten över nyheterna i Sverige.

Låt oss nu stanna där, för ett ögonblick, och se saken ur ett annat perspektiv.

Vad finns det för skäl att hindra människor att leva sina liv efter sina egna preferenser? Mer än att hindra folk från att skada varandra och kränka varandras rättigheter, vill säga?

Kan någon förklara varför svenska folket inte skulle kunna få leva efter eget huvud, göra egna val och ta ansvar?

Sverige är i dag en förmyndarstat av rang. Massor av saker som folk borde få sköta själva, det bestämmer staten över.

Och när staten bestämmer, genom den politiska processen – då tvingas alla att bete sig på ett visst sätt, att acceptera att andra gör deras val åt dem och att lägga sina egna önskemål åt sidan.

Det ruskiga är att så är det även under borgerliga regeringar. Sverige är så socialdemokratiserat att inte ens borgerliga politiker förmår bryta mönstret. Ibland vet de inte ens att de borde göra det...

Hur kunde det bli så här? Varför finner sig folk i pekpinnar, moralkakor, inskränkta valmöjligheter och kontroll? Och hur kommer det sig att de flesta borgerliga politiker helt tycks sakna ideologisk kompass?

Låt oss nu återvända till vänsterdominansen i media.

Den handlar inte bara om att kontrollera agendan och rapporteringen. Den handlar även om att kontrollera våra tankar.

De flesta av våra handlingar styrs av våra tankar. Så den som har kontrollen över tanken har även kontrollen över folkets handlingar.

En ensidig nyhetsjournalistik är inte bara propagandistisk. Vad som kanske är ännu värre är att den undanhåller information. Och när vi inte har all information och hela bilden – då kan vi omöjligt göra upplysta val.

Då luras vi att tro att politiskt tvång och övervakning i vår vardag är normaltillståndet. Och då är det lätt att få oss att tro att vi är hjälplösa och svaga. Det är då vi blir beroende av staten och av politikerna.

Så gör vi ett tankeskutt till de borgerliga politikerna igen.

Till och med de är så hjärntvättade av årtionden av vänsterjournalistik att de har köpt vänsterns agenda och verklighetsbild. På så sätt blir ett maktskifte aldrig ett maktskifte på riktigt, utan bara varianter av det gamla vanliga – med den enda skillnaden att socialismen tillfälligt förvaltas av andra människor.

Att återföra makten till medborgarna är något som har förträngts ur de borgerliga politikernas sinnen – så att de inte ens kan förhålla sig till ett sådant resonemang längre.

Och medborgarna – väljarna – är ännu mindre medvetna om att det finns saker de inte vet att de inte vet. De tror att politik handlar om några hundralappar hit eller dit i A-kassa. Att det borde finnas ett alternativ där de kan få styra och ta ansvar för sina egna liv, det reflekterar de flesta över huvud taget inte över.

Det är därför människor förnekas sin frihet, sina egna val och sin egen lycka även när det sitter borgerliga politiker vid makten.

Det är tragiskt och det skulle inte behöva vara så.


Till min huvudblogg: www.henrik-alexandersson.se

10 kommentarer:

Peder sa...

Mycket bra och sant skrivet, men det lär bli en lång och jobbig process att kunna bryta denna trend.

uqbar sa...

Javisst handlar det om att kontrollera människors tankar.

En viktig del i denna mekanism är språket. (S) har ju skapat beskrivningen av vårt samhälle. Jag har själv skrivit om nyspråket bl.a. här.

Kanske är det här man skall börja, att återerövra orden...

Hansa sa...

Även den längsta resa börjar med ett litet steg.. Jag tycker du är för pessimistisk. Det var av yttersta vikt att vi fick ett maktskifte anser jag och många med mig, just pga att det SPELAR ROLL. En liten men dock kursändring kan utmynna i en väldigt stor skillnad när några år gått. Jag tror att bloggar som denna kommer att spela en lika viktig roll som vanlig media i opinionsbildningen i framtiden. Fortsätt att skriva så här bra så kommer vi att kunna VRIDA utvecklingen i frihetlig riktning!

Fredrik Persson sa...

Egentligen får HAX alldeles för sällan applåder för sina alster... det är han värd.

*applåd*

Anonym sa...

Herr Alexandersson! Att bygga resonemang kring myter (oavsett hur etablerade de är) är inte snyggt.

Jag vet att det ibland kan vara svårt att hålla isär åsikter/fördomar och fakta.

Bifogar därför denna länk så du får möjlighet att förkovra dig i myten om journalisters ideologiska hemvist.
http://www.demokratiinstitutet.se/news.php?showall=no&nid=36

Kan även hänvisa till mediaforskare på Göteborgs Universitet som styrker denna, inom den akademiska världen, allmänt rådande uppfattningen.

Tack annars för ditt skrivande, jag håller inte alltid med dig, men du är nästan alltid intressant att läsa.

Habrok sa...

walden ->
För det första: En debattartikel visar ju bara att Lars Nord tycker att det är en myt, om du vill visa att det verkligen *är* en myt får du nog ta fram en forskningsrapport eller något liknande.

För det andra: Lars Nord pratar om partiskhet mot partier, men om man anser att alla partier är socialistiska (en åsikt jag inte tänker argumentera för nu, låt oss bara notera att många anser det) så spelar det ju ingen roll.

Problemet är ju istället partiskheten i vanliga nyheter, t.ex. den senaste hysterin om a-kassan. Att folk faktiskt kan ta hand om sig själva (och sina egna försäkringar) finns helt enkelt inte i journalisternas sinnevärld.

Henrik Alexandersson sa...

JMG/GU:s undersökning:

Journalister:
Vänsterpartiet 31
Socialdemokraterna 27
Centerpartiet 3
Folkpartiet 14
Moderaterna 10
Miljöpartiet 10
Kristdemokraterna 5

Se även:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=901&a=293821

Där det bl.a. skrivs "Medieprofessor Kent Asp i Göteborg har under lång tid forskat i ämnet och i en rapport i våras konstaterade han - på grundval av en enkät till 2000 journalister - att 67 procent av dem sympatiserade med nuvarande regeringsblocket (s+v+mp) medan 33 procent valde ett borgerligt parti."

Den senare texten resonerar även en del kring olika journalistgruppers sympatier. Men man bör komma ihåg att *all* journalistik påverkar oss.

Anonym sa...

I den länkade artikeln står följande:
"Ser man på svaren från dem som dagligen arbetar enbart med politisk och ekonomisk rapportering på medier med riksspridning blir resultatet ett annat. Då är moderaterna plötsligt största parti och den borgerliga alliansen har flest sympatisörer.
Bland dessa journalister - med ett mycket stort inflytande över den politiska rapporteringen - är inte miljöpartiet och vänsterpartiet heller överrepresenterat. Folkpartiet däremot är överrepresenterat i båda journalistgrupperna"

Det är detta faktum jag åsyftar när jag kritiserar bruket/odlandet av myter. För vad är mest relevant, ideologisk hemvist hos exempelvis kultur/sport- eller hos politik/ekonomijournalister? Borde inte uppgifterna från ovanstående citat (vilka återfinns i den nedanstående länkade undersökningen) vara det mest relevanta när vi diskuterar ideologisk hemvist för de som i det aktuella fallet nyhetsrapporterar/tycker till på ledarsidor om a-kassan?

Kent Asp ägnar nästan samtliga kommentarer till siffrorna i undersökningen, som Alexandersson citerar, åt att argumentera varför partisympatiernas inflytande på det journalistiska arbetet spelar en klart underordnad roll och varför vänstersympatierna inte gäller för politik/ekonomijournalister.

Undersökningen finns för den intresserade på följande adress:
http://www.jmg.gu.se/pdf/jmgdata/journalist2000.pdf

Så, Herr Alexandersson, kan vi enas om att den beskrivning av journalistkåren (som behandlar frågor som a-kassan) du ägnar dig åt i övre delen av din artikel åtminstone kan (bör?) nyanseras?

Märk väl (habrok) att jag inte kritiserar artikeln i sin helhet, jag är fullt enig med Alexanderssons kritik i sak. Vad jag invänder mot är spridandet av myter samt byggandet av argumentation kring dessa. Särskilt eftersom jag anser, liksom tidigare nämnda Lars Nord, att det resonemang Alexandersson förfäktar är en förenklad världsbild som missar de viktiga nyanser och poänger Nords problematisering antyder.

Jon Millarp sa...

Mycket välskrivna och kloka texter!!!

Ska njuta av mer nu :)

Zarkow sa...

Anonym missar hur stort tex kultur-'journalister' kan slå på trumman. Se deras stöd-tåg för Jesus Alcala. Eller se deras åsikter skrivas på näsan varje gång man läser en film-recension eller en tv-krånika. Detta inkluderar även DN Kultur, där de hyllar Michael Moore och lite mer.

Så nej, du kan inte dela upp det så endast nyhetsjournalister är de man skall titta på.