På onsdag debatterar EU-parlamentet ett betänkande om globalisering och fattigdom. På torsdag sker omröstningen. Tanken är att betänkandet (A6-0179/2006) skall ligga till grund för hur bland annat EU-kommissionen skall agera i framtiden.
Här finns mycket att säga...
För det första kan man konstatera att det är uppseendeväckande att icke en enda marknadsliberal tankesmedja, samhällsdebattör eller skribent har engagerat sig i arbetet kring betänkandet! Icke en!
Å andra sidan har det inte synts till så många vänsterdebattörer i frågan heller. Men det behövs knappast - eftersom förslaget redan från början har ett tydligt vänsterperspektiv. Mycket är hårresande.
Med märkliga krumbukter försöker författaren till exempel få det till att fattigdomen i världen nog ändå har ökat. I vart fall på sätt och vis, sett ur ett speciellt perspektiv...
Dokumentet talar om demokratisk medverkan och omläggningar av de ekonomiska strukturerna för att garantera en mer jämlik välståndsfördelning. Detta låter misstänkt mycket som planekonomi i mina öron. Dessutom kan det verkligen diskuteras om "välståndsfördelning" är viktigare än tillväxt för att minska fattigdom.
Samtidigt som författaren har svårt att komma runt frihandelns fördelar, så gör han sitt bästa för att ta tillbaka det mesta i nästa andetag. Att frihandel kräver regleringar och skyddstullar är ett genomgående mantra...
Politiskt korrekta floskler som "hållbar utveckling" blandas med de gamla vanliga "Fair Trade"-kraven, tankar om priskontroll, sociala och politiska pekpinnar, åsikter om att fler kvinnor bör gå ut i förvärvsarbete, skuldavskrivning, krav på vilka tjänster som bör ingå i ländernas offentliga sektor, hinkvis med biståndsmiljoner och - naturligtvis - ett genusperspektiv.
"Europaparlamentet konstaterar att kvinnor relativt sett har mindre nytta av de möjligheter som globaliseringen och liberaliseringen av handeln erbjuder och samtidigt snarare drabbas av de negativa följderna av denna utveckling" fastslår betänkandet trosvisst.
Detta virriga dokument vimlar av tvivelaktiga antaganden, politiska dogmer, tveksamma orsakssamband och uppenbara brister när det gäller att förstå grundläggande ekonomiska samband.
Och så sådana där påståenden som man undrar vad författaren egentligen menar med. Ett exempel "De industrialiserade länderna äger 90 procent av alla patent, och i fallet med läkemedel är detta ofta förknippat med svårigheten att tackla folkhälsoproblem." Hmmm... Borde läkemedelsföretagen i i-världen kanske spela mer golf och forska mindre - eller vad?
I EU-parlamentet kan dokument av detta slag mycket väl gå igenom, eftersom det är så få som bryr sig. "Det låter ju så snällt och fint", typ.
I just detta fall blir det dock match av...
Den svenske moderaten Christofer Fjellner och hans stab har lagt ändringsyrkanden som helt vänder upp och ned på det framlagda betänkandet. Detta är utmärkt. Om de får sin partigrupp, EPP, med sig återstår dock att se.
I detta arbete hade de säkert haft nytta av lite hjälp från några av alla de tankesmedjor, skribenter och debattörer som dagligen kämpar för frihet, marknadsekonomi och frihandel – men som helt tycks ha missat tåget, nu när det är skarpt läge...
Till min huvudblogg: www.henrik-alexandersson.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar