fredag, januari 07, 2011

EU och verkligheten

Denna text publicerades ursprungligen i Magasinet Neo 2010.

EU har problem med verkligheten

I över 35 år har EU-Kommissionen använt sig av Eurobarometern (vid sidan av Eurostats officiella statistik) för att pejla opinioner i folkdjupet. Den är känd för att dess opinionsmätningar ofta innehåller frågor som är vinklade och i princip omöjliga att svara på. Gärna med ett luddigt mitt-emellan-alternativ, som man sedan kan räkna ihop med det svarsalternativ man vill skall vinna.

Luddigheten beror inte nödvändigtvis på ont uppsåt, utan återspeglar nog snarare ett förhållningssätt i eurokraternas skyddade värld. Men oavsett vilket blir resultatet ofta märkligt.

Ibland räcker dock Eurobarometern inte till och då måste man tänja på sanningen för att få fram den bild man vill ha. Ett sådant exempel gäller frågan om överstatlig kontroll av medlemsstaternas ekonomi. EU-Kommissionens öppnar starkt i sitt pressmeddelande om saken ”Eurobarometer våren 2010: EU-medborgarna vill ha starkare ekonomisk styrning i EU”.

Texten fortsätter sedan med följande påstående ”Att en tydlig majoritet vill se stärkt ekonomisk styrning i EU visar att människor ser EU som en avgörande del av krisens lösning.” 

EU-kommissionens vice ordförande Viviane Reding säger ”…vi har nu möjlighet att skapa en ekonomisk styrning på EU-nivå, enligt EU-medborgarnas vilja, så att EU kan bidra till att ta itu med deras problem”. På engelska låter det ännu värre och jag har inte ens vågat ta reda på hur man har skruvat till texten på franska.

Och detta förefaller ju en smula oroväckande. I vart fall för oss som är skeptiska till överstatlighet och ekonomisk centralstyrning. Som tur är, är det inte sant.

Vad Eurobarometern frågade var nämligen vad medborgarna tycker om ”en bättre koordination av den ekonomiska politiken och finanspolitiken bland EU:s medlemsstater”. (På engelska “a stronger coordination of economic and financial policies among all EU member states”.) Detta är alltså en fråga som främst rör ett mellanstatligt samarbete, inte överstatlig styrning. Och det är en rätt väsentlig skillnad.

Men inte ens så tycker folk, riktigt. Endast 26 procent av de tillfrågade tyckte att detta vore ett ”mycket effektivt” tilltag. Så EU-Kommissionen bakade helt enkelt ihop dessa med de 49 procent som valde mellanalternativet, att det nog kan vara ”rätt så effektivt”. Voila! 75 procent!

Det blir nästan lite Yes Minister över det här, fast utan humorn.

Mats Persson på tankesmedjan Open Europe säger ”Allvarligt talat, hur dumma tror de att vi är? Inte ens med hjälp av en ovanligt livlig fantasi kan detta tolkas som att 75 procent av alla européer vill ge EU mer makt för att övervaka medlemsländernas budgetar och finanspolitik, vilket kommissionen vill få oss att tro i sitt pressmeddelande.”

”Tänk om mätningen hade ställt den här frågan istället: Tycker du att EU ska få mer makt för att övervaka ditt lands finanspolitik, till exempel offentliga utgifter och skattenivåer? Man misstänker att resultatet hade blivit ett helt annat. ”

Man skall vara tacksam för det arbete som tankesmedjor som Open Europe uträttar. När jag själv läste kommissionens pressmeddelande, som det återgavs i media, blev jag naturligtvis betänksam. Men inte ens jag, som är så väl intresserad som misstänksam och EU-kritisk hann gå till källorna. Jag skulle mycket väl fortfarande kunna sväva i okunnighet.

Och nu skall vi tänka på att många andra – mindre intresserade, mindre misstänksamma och mindre kritiska – vanliga svenskar tog del av kommissionens pressmeddelande när det presenterades rakt upp och ner i media. Därefter har inga svenska media, bortsett från nätpublikationen Europaportalen, nämnt att uppgiften var ett medvetet dubbelfel i propagandasyfte.

Men varför skulle EU-kommissionen bry sig? Alla som kommit i närheten av EU:s politiska och byråkratiska arbete vet att det omgärdas av en självförstärkande mental bubbla. Har de fått för sig en sak, då hjälper som regel varken argument eller fakta. Bunkermentalitet, är ett ord.

Allt detta pekar på en allvarlig sak: Det går inte riktigt att lita på EU. Man dribblar med siffror, tänjer på sanningen, mörkar när det behövs och man kör riggade opinionsmätningar. Detta sker i ett uppenbart propagandistiskt syfte. Medborgare, media och nationella parlament måste helt enkelt börja ta information från EU med en rejäl nypa salt.

Den tid är uppenbarligen förbi, då det i princip bara var förtryckarregimer som ogenerat ägnade sig åt att ljuga om sådant som gick att kontrollera.