Bona fide?

Godtrogenhet, är ett ord.

Jag tänker på hur förre statsministern Göran Persson, förre justitieministern Thomas Bodström och en del andra politiker så okritiskt köpt anklagelserna mot de två avvisade i den så kallade Egypten-affären. (Se t.ex. denna bloggpost.)

Anklagelserna mot de två männen, som under förnedrande former utvisades till tortyr och skenrätt, har naturligtvis en källa. Och det är inte otänkbart att denna källa har ett syfte med sin information.

I Egypten-affären har följande skett…

Sveriges förra socialdemokratiska regering förlitade sig på uppgifter från Säpo.

Säpo förlitade sig på uppgifter från CIA.

CIA förlitade sig på uppgifter från Egypten. Här skall vi komma ihåg att Egypten hade ett intresse i saken. De två männen ansågs nämligen möjligtvis vara oppositionella. Och i Egypten är detta något man kan bli inlåst för.

Så långt, låt oss titta lite på hur underrättelseverksamhet fungerar.

Först gäller det att samla in information. Det är inte alltid så lätt. Ofta får den som sköter informationsinhämtningen gissa och göra antaganden.

(Och information som serveras en på ett silverfat skall, naturligtvis, alltid, betraktas med en rejäl nypa misstänksamhet. Har avsändaren något dolt intresse eller uppsåt?)

Så gäller det för underrättelseorganisationen att avgöra om den insamlade informationen är korrekt och äkta. Detta är ännu svårare. Här finns otaliga felkällor. För att tala i bildspråk gäller det att inte bara granska kärlets innehåll, utan även själva kärlet.

Därefter gäller det att göra en korrekt analys. Och nu börjar det bli riktigt, riktigt knivigt. Exakt vad betyder, bevisar eller antyder egentligen den information man samlat in? Här finns dessutom en riktigt stor fallgrop – alla underrättelseorganisationer söker information som bekräftar dess egen bild av verkligheten och tonar ner sådant som talar mot dess egna teorier, åsikter, förutfattade mening och förväntningar. Även korrekt information kan alltså användas för att koka ihop en felaktig analys.

Ännu jävligare blir det om man betänker att världens underrättelseorganisationer inte bara samlar in information – utan även sprider felaktiga uppgifter, desinformation, med syfte att förvirra fienden eller att uppnå vissa egna, politiska eller nationella mål.

Detta är milt sagt en soppa. Här krävs ett oerhört gott handlag, sund skepsis, logik, bildning, eftertanke och finurlighet.

Således – Egypten-affären grundar sig på planterad information från Egypten.

Egypten har ett intresse av att förfölja, tysta och låsa in sina oppositionella. Således finns det skäl att tro att informationen är felaktig.

Och – trumvirvel – när de två männen kom till Egypten försattes den ene på fri fot, utan att några anklagelser mot honom kunde beläggas. Den andre mannen dömdes till fängelse. Dock inte på grund av terroranklagelser, utan på grund av att han är i opposition mot den egyptiska regimen.

Detta är uppseendeväckande! För om de två varit skyldiga till vad de anklagas för – då hade de naturligtvis låsts in för tid och evighet av den egyptiska staten.

Således har regimen i Egypten inte ens själv agerat i enlighet med den felaktiga information den spridit.

Detta leder fram till ett inte allt för vågat antagande…

Sossarna, Bodström, Persson, en del borgerliga politiker, förmodligen Säpo och möjligen även CIA vilseleddes av den information som från början kom från Egypten.

Den egyptiska regimens intresse var här helt enkelt att använda terroristjakten för att tysta delar av den egna oppositionen.

Informationen var således förmodligen oäkta, vinklad och fel. Analysen blev uppåt väggarna. Men bluffen fungerade – eftersom terrorjakt just då stod överst på allas dagordning och då den information som tillhandahölls passade den rådande tidsandan och alla de politiker och underrättelseorganisationer som just då jagade sin egen svans.

Ingenting här. Ingenting där. Hokus-pokus! Två förmodligen oskyldiga paketeras och sänds till en skurkstat för vidare behandling.

Bluffen är så perfekt att till och med de som blivit lurade - mot fakta, logik och förmodligen även bättre vetande - envetet fortsätter att hävda att de gjort rätt.

Och sammantaget – här har vi ett övergrepp mot rättssäkerheten, mot de medborgerliga fri- och rättigheterna och mot enskilda individer - som sker med statens och de flesta politikers goda minne. Detta i ett läge där uttrycket "rimligt tvivel" vore betydligt mer passande...

Beklämmande!



Till min huvudblogg: www.henrik-alexandersson.se